Senaste inläggen

Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Onsdag 18 jan 01:36

Det handlade om ofrivilligt ensamma människor.
Hur många det faktiskt är som är ofrivilligt ensamma och jag kan tycka att vår familj tillhör den gruppen.
Det va som rätt som Malou Intervjuade att man har vänner men de har har andra vänner de umgås med så man duger ibland.
Sen har man många ytliga vänner som man snackar med men inte umgås med.
Att bli bjuden till folk sker väldigt sällan och om man bjuder in folk så kan ingen komma för de är bjudna på annat håll.
Jag höll med denna kvinna då man känner att är det något fel på mig eller är för ful för att umgås med, varför duger inte jag som jag är?.
Det är tragiskt men det är så och både jag och min make känner så.
Sen finns det faktiskt dom som har det värre där det inte finns någon alls där människor inte ha någon, inga barn ingen partner.
Fira högtider måste ju vara det jobbigaste som finns i ensamheten eller är man van?
Tycker det är tragiskt att många känner sig så ensamma.
Man känner sig osynlig fast man kanske är väldigt social och att inte ens får höra telefonen ringa och någon i den andra änden undrar hur man mår att ha någon att dela glädje och sorg med.
Jag blir så himla ledsen när jag tänker att verkligheten ser faktiskt ut så.
Vi måste våga släppa in nya människor i våra liv och inte vara rädda för nya saker.
Att våga fråga hur man mår och faktiskt lyssna och bry sig.
Att inte ta varandra för givet utan visa att man finns och uppskattar varandra.

ANNONS
Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Onsdag 18 jan 00:57

X Det är pågrund av dig/er det går bra! 
X Det är pågrund av dig/er jag orkar kämpa vidare i motvind!
X Det är pågrund av dig/er att jag vill fortsätta blogga och utveckla min blogg!
X Det är pågrund av dig/er att det är så roligt!
X Det är pågrund av dig/er jag har drömmar och en framtid klar!

Tack till alla som följer och läser min blogg! Det betyder mer än vad ni tror!

ANNONS
Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Måndag 16 jan 22:45

Ni tror att jag låtssa och över driver? Att jag gör mig till för att får allt att verka värre än det är?

Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.
Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m & mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.

Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar.

Vad jag gör på min fritid!
Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt.

Om den jag söker!
Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta.
Vad vill jag göra med dig
Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand.

Vilken kontakt är jag öppen för IRL - Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul
Etniskt ursprung Europeisk
Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän / Chattvän
Läs gärna min blogg:

Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad!

Mitt liv! Jahaa, var börjar man. Jag är 46 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar.

Skämmas över ensamhet ?
Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta.

Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak.
Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest.

Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt.

Varför är det så ?
Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ?

Ensamhet!
Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig?

Att veta eller inte vet!
Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall när man undrar och vill veta. Man skonar ingen genom att undanhålla sanningen och verkligheten.

För att kunna gå vidare måste man få ett avslut, ibland går det inte att få det, då får man skapa sitt eget avslut. Bygga upp en bild som stärker beslutet att ta första steget till ett nytt liv.

Det finns saker man aldrig kommer bort i från, men desto fler man kan lämna bakom sig, desto färre behöver man släpa med sig in i framtiden.
Jag ska städa i min ''ryggsäck'' nu, jag ska tömma den på allt jag inte behöver, kanske behöver några fläckar skuras bort, vissa kanske inte ens går bort. Då får jag täcka över dem, dölja dem. Bara jag vet vad som finns där. Ingen annan.
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också,.

Tankar och känslor!
Jag känner mej lite, vilsen nu på kvällskvisten/natten. Mycket tankar och känslor som kommer. Jag söker arbete, men vet väl egentligen inte vad jag vill jobba med. Varför ska det vara så förvirrande. Jag skulle verkligen vilja brinna för något, som skulle vara unikt. Något som verkligen skulle kunna utvecklas till något jag kan leva på. Sen ensamheten att inte ha någon respektive är också jobbigt ibland. Att ha någon som älskar mej för mej, skulle vara toppen. Allt kommer i sinom tid, sägs det. Så det gör väl det också,

Förbjudna tankar ?
I bland far tankarna runt så det nästan gör ont i skallen, tankar som bara drar mig neråt. Vad är det för mening? Varför gör det så ont? Varför ska jag när det inte spelar någon roll? Om jag inte vaknar i morgon, om jag inte kommer till jobbet i morgon, om jag inte kommer hem i morgon. Visst skulle jag saknas men mest för att jag skapar ett problem med att inte komma till jobbet, eller ingen betalar hyran. Men sedan då när det obekväma är över och det praktiska är löst? Mina barn! Javisst skulle de bli ledsna visst skulle de sakna mig, men sedan då när gråten och längtan är över? Att leva enbart för sin egen skull är svårt, det är så svårt att det inte går. Glädje, kärlek, behov, samhörighet, gemenskap är ord som vill få dig att vilja, att vilja andas, att vilja vakna, att vilja äta, att vilja sova...att vilja leva. Vad är det då som får mig att göra det jag gör. Att gå upp om morgonen, ta på mig kläderna och gå till jobbet. Vad får mig att le när det passar och att skratta på rätt ställe. Någonstans inom mig finns minnet kvar. Det om hur det var när jag var lycklig, när jag var lycklig och ville leva.

Att acceptera!
Det är nog det svåraste som finns att kunna acceptera att jag är ensam. Jag har levt i ett långt förhållande där vi varit sammansvetsade och gemensamt tagit beslut och hanterat svårigheter men också delat de lyckliga stunderna. Att sedan stå helt ensam med allt är fruktansvärt, man är sårbar, känner sig utlämnad och förvirrad. Jag har delvis vant mig men känslan av att inte längre ha en annan människa vid sin sida som förstod allt man sa och kände inger en känsla av tomhet. Även om jag har vänner och släkt så har de sina egna liv, det är inte alltid lätt att tynga dem. Jag har insett att jag aldrig kan få tillbaka det jag förlorat men optimisten i mig säger att jag kan komma nära.

Hoppas att ni kan hjälpa mig med detta! Tack i förhand! På återsende!

Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Måndag 16 jan 22:31

I en tid har jag uppmärksammat att det finns personer som satt i system att bygga sin blogg på andras ord istället för sina egna. När någon kommer på personen så stängs bloggen ner och en ny skapas. Omöjlig att stoppas med andra ord! Till en början så brydde jag mig inte jättemycket men det har växt och blivit mer och mer. Jag ser fler och fler bloggar som bli drabbade och jag lika så. Mina ord exakt kopierade från min blogg återses i dennes / deras blogg eller som kommenterar i andras bloggar.

Visst det kan verka vara charmigt att någon tycker att ens ord är så viktiga och välskrivna att de önskade de själva skrivit det. Men det finns faktiskt en gräns!

Jag tycker inte att det är ok att man tar mina ord och skriver dem som sina egna!

Om man uppskattar det en blogg skriver om självklart ska det delas! Men den som har skrivit inlägget ska ju självklart få cred för sina egna ord! Dela gärna inlägget och länka tillbaka till den rätta bloggen! Sprid budskapet men på rätt sätt!

Har du inget bättre att skriva om så läs dina favoritbloggar och hitta inspiration utifrån dem och gör dina egna inlägg. Eller gör ett inlägg där du tipsar dina läsare om de inlägg du tycker är intressanta med ett utkast från inlägg med en länk till originalinlägget. Det finns så många sätt man kan göra det på rätt sätt! Men att bara sno ett inlägg rakt upp och ner är så fel!

Jag måste säga att jag uppskattar verkligen alla som gör mig uppmärksam på vart mina ord sprids! Jag gör likadant när jag ser någon annans ord som är på vift! Vi måste hjälpas åt för att få stopp på detta!

Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Måndag 16 jan 19:58

Funderar ofta på varför det är så svårt att få förståelse, för denna sjukdom.
Jag har aldrig haft fast ställning och jobb. Fick min sjukersättning år 1990. På grund av psykisk ohälsan. Gjorden utredning om mina diganoser och det visa att jag har asperger, autism, utvecklingstörning. Är på väg åt rätt håll nu.
Det har tagit lång tid och varit otroligt jobbigt. Beundrar min man och mina barn som funnits för mig. Självklart hade jag gjort detsamma.
Vad är det för fel egentligen på dig och så vidare.
Om jag visste skulle jag berätta. Men jag vet inte. Har bara mått väldigt dåligt.
Hamnade vid ett tillfälle på psykakuten.
Nu måste jag lära mig säga nej Ett ord på tre bokstäver som ändå är så svårt.
Får fortfarande lätt panikångest, tvångstankar m.m

Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Måndag 16 jan 19:47

På sistonde har det cirkulerat vissa har häxjakt mot andra och de som blivit utsatta för näthat börjar själv häxjakt näthat mot den som gjort detoch så startar en rund cirkel.
Tycker detta är så fel det är fel att mobba andra och det är precis lika fel av de som blivit utsatta att näthata mobba den som utsat dem enligt mig sjunker de på samma barnsliga nivå.
Tycker det blir onödiga häxjakter folk pekar ut syndabockar och hänger ut dem.
Men det de inte ser är att de beter och gör precis likadant som e utsatts för de är inte ett dugg bättre själva. Vem är de att dömma och peka ut syndabockar då??
Nej de har ingen rätt alls att dömma för dömmer du andra får du räkna med att bli dömd av andra.
Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

Hat föder hat sprid mer kärlek på nätet var inte elaka mot varandra utan tänk dig för nnan du dömmer och ska vara elak vill du någon ska göra detsamma mot dig?
Svaret blir nog Nej!
Visa varandra respekt och sptid glädje och lämna snälla kommentarer.
Glädje föder glädje som föder värme och snällhet det är ju det vi vill ha inte en massa näthat och tröttsamt tjaffs!
Sprid glädje i stället!

Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Måndag 16 jan 01:48

Tack! Tusen tack! - Jag vill gärna tacka er som har backat upp mig nu i några dar och det betyder så sjukt mycket för mig! Det värmer gott om hjärtat och ni får mig att kämpa och gå vidare i livet! Ni är toppen och guld värda! Älskar er och ni är klart bäst!

- Och till er som är troll bakom dessa skärmar och håller på med dessa trakasserierna är inte ok!

- Låt mig bara vara i fred i fortsättningen och en sak till! Sluta stalka mig och låt mig och min familj vara i fred och Håll mina barn och min man utanför detta! Respekt Tack!

Av Hemmamammafru Hemmamammafru - Måndag 16 jan 01:43

Nu blir att fortsätta och se på "Trolljägarna" på hur folk kan skada andra genom att skriva hot, kränkande och nedvärderande saker och massa mer! Rekommenderar er att kolla på detta och finns ett program till som heter "Stalker"" som många av er borde känna till! Jag är en av dem som blivit det! Stalkad alltså! Fått en massa hot och kränkande saker mot mej! För nåt Jag inte gjort!

Det enda jag har gjort är att ställa upp för andra! Inget annat!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se